
Nu är jag hemma igen efter en dag i Malmö som har varit både trevlig och lite mindre trevlig.
Fikan och fönstershoppingen med Jenny var bara trevlig. Kul att kunna sitta och bara prata lite, och sedan gå och titta i ett par affärer. Gina Tricot hade som vanligt en del snyggt.
Debatten däremot har jag väldigt blandade känslor om. Och då är det inget illa om de som satt i panelen, utan om åhörarna.
Jag vill tidigt och tydligt markera att det är pinsamt och under all kritik att två tredjedelar av åhörarna inte kunde komma i tid. Är man inte i tid och inte har en jäkligt bra ursäkt så ska man inte ens komma in! Det stör och är irriterande! Lika illa är det med de åhörare som går innan tiden är slut, som bara sitter en stund och sedan reser sig upp och går.
Vad som också är irriterande är att samma frågor ställs om och om igen med något ändrad formulering. Att höra 4 - 5 nästan identiska frågor om vårdgarantin och varför köerna är så långa är frustrerande.
När Per-Olof i panelen sedan drar ett exempel för att förklara en poäng - ett exempel som visserligen var illa vald - så är det inget som väcker förståelse eller respekt att det sitter folk bland åhörarna som direkt attackerar honom. Jag förstod Per-Olofs poäng och kände mig inte kränkt, är det så svårt för vissa att försöka tänka och förstå istället för att direkt attackera andra? De personer utger sig bara själva som
mer intoleranta än den heteronormativa grupp som de gnäller på. Skäms!
Kräver man förståelse och acceptans av andra så får man jäklar i det vissa samma sak för dem.
Nåja, över till debatten igen, en debatt som hette "Identitet under utredning". Panelen bestod av Maria Sundin som moderator. Hon missade tyvärr att presentera sig så jag hade inte koll på namnet förrän jag kollade programmet när jag kommit hem och vet inte vad eller vem hon är. Förutom Maria så fanns Annika Johansson med, hon är fil.dr och leg. psykolog vid sexologmottagnngen vid USIL och dessutom Per-Olof Sjöberg som är ansvarig tjänsteman inom Region Skåne.
Tyvärr gick mycket tid åt att svara ungefär samma sak om och om igen till nästan identiska frågor, men en 30 - 45 minuter av 90 minuter var faktiskt intressant och relevant.
Jag tar kort upp några intressanta fakta som kom upp.
- Det är för närvarande 6 - 10 månaders väntetid för att komma till första besöket hos sexologen. Det är något bättre än de 9 - 12 månader de sa när jag fick min remiss dit skickad.
Anledningen till den långa väntetiden är att det tidigare var 2 - 3 nya som sökte sig till utredningen per år, men att det ökat markant. Det nämndes en siffra på 32 stycken som sökte sig till könsutredning 2007. En siffra jag kan ha hört fel på, kan vara 23 istället. Men likväl en markant ökning. - På grund av denna ökning så slutade sexologen i Lund med att acceptera egenremisser utan begär att man får remiss från lokal allmänpsykiatri.
- En stor del av skulden på den långa väntetiden kan läggas på verksamhetschefen för allmänpsykiatrin. Vårdare och utredare har påkallat behovet, men inget har hänt.
- Just nu befinner sig ca 100 personer i någon fas av utredning i Skåne. Detta är fördelat på 1,5 heltidstjänster inom psykiatrin.
- 75 - 80% av alla som kommer till utredningen är redan från början klara med att de har TS. Resten är tveksamma och vet inte.
- Det diskuterades en del om huruvida TS bör vara en psykiatrisk diagnos. Och om inte, vem som i så fall skulle ansvara för vården.
- Socialstyrelsen håller på med en utredning om hur vården för transsexuella kan förändras och förbättras, den ska vara klar 15:e Juni 2010.
- Det diskuterades lite om vården för barn, två intressanta fakta dök upp.
En del barn har könsdysfori, 80% av dess släpper sin könsdysfori innan eller under puberteten.
Det är möjligt och inte helt ovanligt att hormonbehandling påbörjas innan 18-års ålder. Könskorrigerande operation sker däremot alltid efter att patienten har fyllt 18.
Kort kan man säga att det framkom en del intressant information. Men att forumet inte fungerade alls.
Annika tyckte jag var bra. Rätt tyst röst men kunde svara på frågor som var relevanta för henne. Det skulle nog inte kännas helt fel att få henne som ansvarig utredare. *le*
Per-Olof tyckte jag belyste bra hur vården fungerar från hans nivå.
Vad som saknades var en mellanchef. Verksamhetschefen för psykiatrin till exempel. Som konkret skulle kunna svara på frågor om resursfördelning, vad som görs åt väntetiden och så vidare. Just de frågor som verkade vara mest intressanta för många.